Tankar i en kassa

När jag var liten var att handla med Pappa en av de värsta sakerna man kunde råka ut för. Inte nog med att han hade röd näsa och konstig frisyr så att alla vände sig om efter honom, han pratade dessutom alltid med de anställda i butiken, ofta om jättekonstiga saker. Jag minns framförallt samtalsämnet: ”ifall man kan tillverka ryggsäckar av kamelhår och om det inte vore en jättebra affärsidé” med en oförstående anställd på Intersport, Drottninggatan år 1997. Det var mycket pinsamt.
Idag skulle jag älska att ha min pappa som kund. Vi arbetar ju som sagt i kassan på IKEA. Och det är ganska långtråkigt. Härmed skulle jag vilja tacka alla småknäppa kunder som börjar babbla om konstiga saker. De gör min dag.
För att orka gäller det att gå in med rätt inställning. Är man glad och pratig blir kunderna också det och då går tiden ganska fort. Är man däremot trött och bakis känns de 4,5 timmarna som en evighet.
Man hinner tänka ganska mycket när man sitter där och blippar. Fundera över sitt liv här i tyskland och hemma i sverige, komma fram till att det är bra att utbilda sig så man inte fastnar i en kassa, och även komma fram till att man verkligen inte vet vad man ska utbilda sig till…

Sen drar man viktiga slutsatser om det tyska samhället. Tex. att tyskar inte är det vackraste folket i världen. Men att de å andra sidan har otroligt bra smak då det gäller glasögon. Tror aldrig jag sett så många snygga glasögon förr.
Jag kan inte låta bli att hitta på lite små upptåg för att roa mig själv. Tex. kan man se vad som händer när man ger kunder komplimanger om konstiga saker, tex att de har snygga skosnören eller köpt bra saker. De blir väldigt förvånade och ofta lite generade för tyskar är inte de mest komplimentvana folket i denna värld.
Samuel berättade idag att han brukar köpslå med kunderna vad saker som inte har någon strichkod ska kosta. Det måste jag också prova!
Eftersom jag inte kör samuels köpslå-metod måste jag ringa upp avdelningen och fråga vad den har för artikelnummer. Det är roligt. Tyskakunskaperna i beskrivande adjektiv var i början inte de största men oftast går det numera bra. Det stora problemet är: plantor.
Man ringer BA 50, växt-, ljus- och vasavdelningen och säger:

- Grüβ Gott, här är Torun i Kassan. Jag har en planta här utan streckkod.
- Jaha, hur ser den ut? Frågar de då.
- -Tja, den är grön, svarar jag.
- Med eller utan blommor? Frågar dom.
- Utan. (varför är det alltid plantorna utan blommor som tappat streckkoden?)
- Ja, grön, Och mer? Vi har rätt många gröna plantor…
- Hm, den har blad
- Ja, och hur ser de ut?
- Tja, gröna, typ med vanlig form och mittemellanstora. (här börjar kollegan på plantavdelningen sucka)
Sen vet jag inte mer vad jag ska säga och kollegan förstår inte alls vilken planta jag menar och vi kommer så småningom fram till att kunden nog tyvärr måste gå tillbaka till plantavdelningen och hämta ett nytt exemplar.
Är jag på ett vänligt humör brukar jag då ge bort plantan för plantavdelningen ligger jättelångt bort och har man som kund orkat genom hela IKEA till kassan är man värd en gratis planta.
Så det så.
Alla andra kassörer är läskigt lojala mot IKEA. De ger inte bort en pappkasse ens. Förstår inte hur IKEA lyckas indoktrinera sin personal så.
Min chef skulle bli likblek om han läste detta.
Tur att hans svenskaordföråd är begränsat till de tre orden: Hej, Småland och köttbullar.

Dubbelt besök från Österrike

I torsdags kom Oliver Tovatt och senare på fredagen även Frej, på besök här i München. Precis som vi har de lämnat köttbullarna i Sverige för att plugga tyska på bortaplan, Oliver i Wien och Frej i Innsbruck. Jag vet inte om våra gamla tyskalärare i Kristofferskolan ska se det som en framgång eller ett misslyckande att fyra elever från våra avgångsklasser plötsligt börjar plugga tyska. Antingen har de lyckats väcka ett intresse eller bara lärt oss för lite tyska för att vi ska känna oss nöjda. För mig är det nog en kombination av båda. Hur som helst var det jättetrevligt att träffas allihop. Vi hann med både att äta korv, äta gott, och dricka massor av vin. Frej och Torun lyckades även klämma in ett teaterbesök medan jag och Oliver svettades oss rena och kände oss som gamla greker i ångbastun på folkbadet. Idag var vi på konstmuseum och tittade på impressionism och tysk nationalromantik. Efter besöket satte vi oss på museitrappan och njöt av höstsolen. (Den långhåriga fransyskan mellan Oliver och Torun är Nolwenn, en erasmus-student som jag lärde känna på IKEA-bussen. Hon är jättetrevlig och pluggar på tolkhögskolan här i München).

Samuel

Strasbourg

Hade några underbara dagar i Strasbourg förra veckan när jag, på min första betalda semestervecka någonsin, for och hälsade på min kära Lotta. Strasbourg var verkligen en fin stad och precis som man kan tänka sig, en blandning av tyskt och franskt. Gatunamnen var alla på tyska och man kunde hitta såväl saurkraut som brezl (bayerska brödkringlor) i nästan varje gathörn, samtidigt fanns allt det man förknippar med Frankrike. Förutom att strosa runt i staden, hann vi med en utflykt till den pittoreska staden Obernai där vi fick tillfälle att prova viner, baguette-och-chèvre-picknicka på stadens torg samt, i väntan på bussen hem, värma oss med lite varm rom på ett spelcafé. Jag fick dessutom tillfälle att smaka grisfötter i gelé, kaninroulad och kastanjemousse under vår avslutande middag. Lottas värdfamilj och franska klasskamrater visade sig alla vara jättetrevliga och mycket franska. Det var givetvis ett svårt att ta avsked från allt detta underbara, men när jag anlände München märkte jag till min lycka att jag verkligen trivs här med. Och även om de fransmän jag mötte, inte på något sätt var arroganta som många påstår, måste jag medge att tyskarna är väldigt trevliga. Det är också fantastiskt att kunna kommunicera med människorna runt omkring en, i Strasbourg var jag helt isolerad och beroende av Lotta som tolk.

Samuel

Allt stängt.

Igår anlände Jakob och Ida med morgontåget.
Tyvärr hade Ida fått typ matförgiftning och haft en hemsk resa. Efter att ha hittat nyckeln vi gömt i blomkrukan bredvid frisören innan vi åkte till jobbet kunde de dock vila ut lite i lägenheten för att sedan på eftermiddagen träffa oss för fika på mitt älskade Aromakafé.

Idag var det allahelgona och allt stängt. Vi skulle gå på museum men det gick ju inte. Istället blev det utflykt till alperna med Johannes som medföljande expert.
På vägen hem i bilen började det plötsligt snöa.
Vi sjöng julsånger och mös.



t.v. Höstig alppromenad.

nedan: Johannes inväntar fisksoppan

Sen blev det fransk fisksoppa, vin från Gabriels grannby samt allmänt språkkaos. Vi skulle försöka prata engelska eftersom inte Ida kan tyska men det går inte att prata engelska längre. Frustrerande!
Nu är klockan halv ett. Vi ska gå till kyrkogården och titta på ljusen samt vinka av Samuel som nu far till Strassbourg för att hälsa på Lotta.
God natt.




/Torun