Kursen slut

Nu har vi äntligen gjort den muntliga delen av vårt avslutande tyskaprov efter att den senaste veckan gått runt i lägenheten och pratat för oss själva omväxlande terrosriserat Gabriel med dumma språkliga frågor. Provet bestod i ett förhör av två böcker vi läst och vissa av frågorna var verkligen detaljerade. Vi vet fortfarande inte hur det gick, att vi skulle få resultatet redan samma kväll visade sig vara ett enda stort missförstånd, så nu får vi snällt vänta till på måndag. Samma kväll hade vi även avslutningsfest med tyskakursdeltagarna. Det var mycket trevligt. Något som jag verkligen uppskattat med kursen, är att man fått träffa människor från så många olika kulturer, vilka alla tydligt infriat de fördomar man haft om ursprungslandet. Äntligen fick jag förståelse för ryssarna och ukrainskorna, som jag ibörjan tyckt var ganska trista och tråkiga. Jag insåg att vi nordbor ändå har mycket gemensamt, de var de enda som uppskattade vår sill och knäckebröd som vi tagit med till festen. Imorgon gör vi del 2 av vårt tyskaprov och på söndag morgon bär det av till Berlin.

Samuel

Min kompis Ruslan

Igår var jag och spelade balkanmusik och bossanova med min nyfunne musikvän Ruslan som kommer från Tadjikistan, läser ekonomi och talar ryska. Jag har alltid velat lära känna någon som växt upp i Sovjetunionen och Ruslan motsvarar min idealbild av en sådan. Han är litterär, allmänbildad och intresserad av allt. Dessutom är han alltid glad. Vi har spelat jazz, gått på restaurang eller bara diskuterat musik och rysk litteratur.

Så ska man plötsligt bryta med allt man vant sig vid här nere. Ruslan har jag precis lärt känna och så drar jag iväg. Lite sorgligt förstås, men mest konstigt. Januari månad har visserligen varit fantastisk och jag har börjat se realismen i ett eventuellt kvarstannande, men samtidigt känner jag mig på många sätt nöjd och ser verkligen fram emot att åka tillbaka till Stockholm. Och det känns bra att aktivt kunna åka dit, för att man tycker om staden och människorna, istället för att ”stanna kvar” där för att man inte orkar planera något annat..

Samuel

Meine zukünftige Kaffemaschine

Efter att ha jobbat min sista dag på IKEA ägnar jag nu dagarna åt att lära mig skillnaden på modalverbens aktiva och passiva betydelse inför vår mastodont-Prüfung, tittar på alldeles för många dåliga tyskdubbade filmer och dricker vår husdrink (Vodka, Rotmändler och apelsinjuice) med Gabriel hela nätterna samt försöker hitta en bostad i Berlin.
Det sista är spännande/frustrerande/skrattretande/uppiggande om vart annat, men framförallt tidskrävande.
Innan jag åkte hit till Tyskland visste jag inte ens vad en ”Wohn-Gemeinschaft” var, men efter att ha bott här med vår underbara Gabriel samt hängt i Johannes mysiga WG-kök har jag fattat vikten av att hitta ett bra sådan och de flesta i Berlin med ett ledigt rum verkar helknäppa.
De senaste dagarna har jag haft kontakt med såväl en frånmünchenkommande Magdansös som hade en skitbillig lägenhet i Friedrichshain vars enda värmekälla var en enorm kolugn, två knäppa modestuderande bögar från Vietnam som visserligen verkade rätt roliga men som bodde åt total fel håll samt en 28-årig Dominik som hade en stor, fin lägenhet med balkong men även en förföriskt hes, läskig röst och som jag aldrig i livet skulle våga bo ensam med...

Så igår gick allt plötsligt jättebra! Första mars flyttar jag in hos Vanessa och Katrin i deras mysiga lägenhet bland alla husockupanter i östberlins Friedrichshain. De pluggar Stadsvetenskap/Sociologi, har ett underbart kök med en espressomaskin (!), älskar att laga mat och verkar i allmänhet jättesöta.

För er som missat hela Berlinhistorien: Jag, Laura samt Linnea (Frejs storasyster) ska fr.o.m. mars till augusti leka berlinbor samt studera ”Tyska med jämförande kulturkunskap”. Oh, det kommer bli grymt!

/T