Min kompis Ruslan

Igår var jag och spelade balkanmusik och bossanova med min nyfunne musikvän Ruslan som kommer från Tadjikistan, läser ekonomi och talar ryska. Jag har alltid velat lära känna någon som växt upp i Sovjetunionen och Ruslan motsvarar min idealbild av en sådan. Han är litterär, allmänbildad och intresserad av allt. Dessutom är han alltid glad. Vi har spelat jazz, gått på restaurang eller bara diskuterat musik och rysk litteratur.

Så ska man plötsligt bryta med allt man vant sig vid här nere. Ruslan har jag precis lärt känna och så drar jag iväg. Lite sorgligt förstås, men mest konstigt. Januari månad har visserligen varit fantastisk och jag har börjat se realismen i ett eventuellt kvarstannande, men samtidigt känner jag mig på många sätt nöjd och ser verkligen fram emot att åka tillbaka till Stockholm. Och det känns bra att aktivt kunna åka dit, för att man tycker om staden och människorna, istället för att ”stanna kvar” där för att man inte orkar planera något annat..

Samuel