Adventsfest

Söndag i advent: Ute är det sjutton grader, grönt gräs och sol. Och vi bestämmer oss för att ha svensk adventsfest.
Med hjälp av Palestrinas Si Ignoras Te och mina andra julstämningsfavoriter som min älskade syster efter en timmas telefonkonferens om ”hur man gör om musikfiler till mp3-format” lyckades maila över (Tack Freya, Du har en ängels tålamod!) samt mitt kitschigt guldsglimmande ljusdraperi framför balkongdörren lyckades vi trots felande yttre omständigheter skapa julstämning.

Vi bjöd på svensk glögg (inköpt på IKEA…), pepparkakor och lärde alla att baka lussebullar.

Det har blivit så att jag och Samuel umgås i helt olika kretsar här i München. Det är inte för att vi är arga på varann eller så. Tvärtom, allt funkar mycket bra. Men när man bor i samma rum, jobbar på samma arbetsplats, går på samma tyskakurs samt därigenom även har samma läxor är det skönt att inte ha samma vänner. Vi blir tillräckligt mycket Bill och Bull ändå. Dessutom är vi i lite olika livsfaser. Jag kommer från ett stadigt och regelbundet 3,5-årigt förhållande och vill ut och leva singelliv medan Samuel just gått in i sin förhållandefas och är trött på allt vad undergroundfester och rockerliv heter.
Kändes så fint att kunna samla alla våra vänner tillsammans, här hemma hos oss på Georgenstrasse 41.
















Hela lägenheten luktade av saffran, apelsiner och glöggkryddor. Insåg när jag satt där hur mycket jag kommer sakna dem alla. Hur ska jag klara mig utan Jasmins chokladfanatism, Sabines söta försök att prata Svenska, Johannes och Max frukostar och sist men inte minst vår underbara Gabriel.
I vår ska jag flytta till Berlin och plugga ”tyska med jämförande kulturvetenskap”. Det kommer nog bli jättebra men just nu förstår jag inte hur jag kan ha kommit på den idiotiska idén att flytta härifrån.
/Torun