
Utrustade med kaffe, Lottas kaka (den är supergod! Tack Lotta!), samt mängder av mandlar och nötter började vi ett kvällspass på Autobahn. Vi var båda vid gott mod och efter några timmar med div. tysk radio, samt allmän sång var vi vips i Bayreuth. Motorvägar är trots allt rätt bra. Efter alla långa haranger av förmaningar och alla skräckhistorier om hur farligt det är med autobahn är vi lite besvikna. Vi hade sett ofantliga, sjufiliga (minst!) vägar med enorma betongräcken framför oss men det här är ju typ som att åka på Essingeleden, förutom att allt går jättesnabbt.
Vi skulle sova i bilen och beslöt oss för att besöksparkeringen vid sjukhuset var en lämplig plats. Skulle något hända var det i alla fall nära…
Att vakna upp i en immig bil parkerad vid ett sjukhus i en tysk barock universitetsstad är inget vi rekommenderar men kan vara en god idé för den som vill spara pengar.
Efter en ordentlig caféfrukost bestående av både yoghurt med frukter, färskpressad juice samt bacon och ägg åkte vi, fortfarande något mörbultade efter vår obekväma natt, till Bayreuths berömda festplats där de årliga Wagnerspelen hålls. Det var en arkitektoniskt rätt trist byggnad som ändå lyckades framkalla en speciell känsla vi också känt i Dessau: känslan av att plötsligt befinna sig på en avlägsen plats man endast läst och hört en massa om. Utanför ingången satt wagnertokiga japaner, som såg ut att ha övernattat där, och hoppades kunna få tag på en biljett. Snart skulle Tristan spelas och folk gick runt med”suche Tristan”-skyltar.
Efter vår korta visit i Bayreuth körde vi vidare mot Nürnberg som visade sig vara en fin medeltida stad med många fantastiska gamla byggnader. Men egentligen var ingen byggnad äldre än 1945 eftersom Nürnberg, enligt vår informationsfolder, fullkomligt lagts i ruiner under andra världskriget. Hur staden kunnat återuppbyggas utan minsta krigsspår är ett mysterium. Samuel sitter just nu och funderar på om tyskarna är sjusärdeles bra på husrenovering eller om vi kanske inte förstått informationsfoldern helt.


Tyvärr var det ju söndag så köpcentret på bottenvåningen var stängt och vi kunde därför inte komma in utan stod smått förtretade på tå och försökte kika in utifrån.
Men så hittade vi en dörr som inte var låst och därifrån fann vi sedan en väg in till växthusdelen. Vi kände oss lite som spioner när vi smög runt i det ännu söndagsslumrande, grönskande växthuset och den känslan blev starkare när vi hittade ännu en dörr, i vilken någon stoppat in en pappersbit så den inte riktigt gick i lås, som ledde oss upp till de boendes takterasser. Tillslut råkade vi befinna oss på någons sovrumsbalkong…
/Torun und Samuel
2 Kommentare:
har varis varit på stoffis?
Vad är stoffis? Han jobbar lite som ekologiarkitekturlärare vad jag har förstått. /Samuel
Kommentar veröffentlichen