För mycket av det goda

Igår hade vi en riktig fixardag. Först var vi på rådhuset i Eichenau och anmälde vårt boende, vi har ju som sagt bestämt oss för att åtminstone de närmaste två månaderna bo här hos Thomas och Brigitte i Eichenau. Kvinnan på rådhuset var trevlig och mycket hjälpsam. Man fick visa sitt pass och svara på olika frågor som om man var gift eller religiös, om man tidigare bott här i Tyskland samt förstås uppge adressen där man nu tänkte bo. Sedan skaffade vi oss också varsitt Lohnsteuerkarte som man behöver för att kunna betala skatt.

Det går faktiskt bättre och bättre med tyskan. Bayrarna talar riktigt förståeligt (så länge de talar någorlunda långsamt), det är bara lite knackigare och hårdare. Till exempel säger de ”nix” istället för ”nichts” och ”billik” istället för billig [billich]. Sen säger de även zwå istället för zwei, men det gör man tydligen i hela Tyskland.
Efter att vi gjort vår bostadsanmälan köpte vi ett dyrt tunnelbanedagskort (11,65 €, för oss båda) och åkte in till München. Först var vi på Sparda-bank efter rekommendation från Thomas och försökte öppna varsitt tyskt bankkonto. Där fick vi, för första gången, känna på den tyska byråkratin. Allt var mycket krångligt och tillslut fick vi avslag för att vi inte hade med våra anställningsbevis.
Istället åkte vi vidare till universitetet och anmälde oss till en kvällskurs i tyska för utlänningar. Kursen börjar i november och är tio timmar i veckan så vi hoppas att den ska gå att kombinera med vårt IKEA-jobb. Efter universitetet var vi båda mycket hungriga och gick, efter att först ha irrat runt lite, till Hermanndorfer, en ekologisk grisbutik som arkitekt Varis rekommenderat. Butiken var en återförsäljare till en ekologisk grisfarm som var uppbyggd på grisarnas villkor. Gårdsägaren som tidigare haft en vanlig korvfabrik fick en dag nog och pratade med grispsykologer, och andra griskännare för att kunna bygga detta grisparadis. I butiken kunde man förutom att handla diverse varor med ekologisk griskoppling, alltså även äta lunch. Min schnitzel var synnerligen god även om det just nu känns ganska brutalt att äta upp dessa djur.
Efter lunchen åkte vi till en ekologisk matbutik som Tommy rekommenderat. Då allting var synnerligen dyrt och då vi efter den långa dagen var helt utmattade köpte vi endast bönor och citrongräste. Istället åkte vi och handlade en massa mat på en supermarket i Eichenau. Eftersom vi nu bestämt oss för att bo hos Tommy och Brigitte behövde vi bygga upp ett eget matförråd för att kunna laga vår egen mat. Då kom chocken. Efter att nu nästan en vecka varit på resande fot och ständigt insupit nya intryck utan tid till eftertanke, var vi nästan i upplösningstillstånd. De första sjoken hemlängtan sattes in, vilka än förstärktes efter att ha pratat med Lotta på telefon. Samuel kände sig stressad medan Torun grät och tyckte allt var pyton. Efter att vi satt på oss mjukisbyxor, druckit citrongräste med Lottakaka och sett på dålig tysk tv kändes allt genast lite bättre.

Idag har vi bara varit hemma och tagit det lugnt. Fixat lite med bloggen, lagat lite god mat och ringt lite bra telefonsamtal. Ute regnar det, här inne har det just varit strömavbrott.

Bis bald
/Samuel och Torun