Nu har vi börjat jobba på IKEA. Första dagen var en mardröm. Efter att ha placerats bredvid varsin stressad medelålders kassörska som i ett orimligt högt tempo på svårförståelig bayerska förklarade hur allt fungerade, var det dags att försöka själva. Det gick till en början ganska knackigt. Att lära sig alla sifferkommandon, kombinationer och fackord och på samma gång försöka räkna ut, samt på hövlig tyska informera kunden om hur mycket växel hon skulle få tillbaka, visade sig vara svårt. När kön växt sig för lång rycktes varuscanpistolerna ur våra händer och vi återgick till att bara vara åskådare. Så höll vi på fram och tillbaka ett tag tills vi slutligen flyttades till varsin egen kassa. Där jobbade vi på så gått vi kunde med hjälp av våra grannar eller frontlinern, en medarbetare som ständigt är beredd att hjälpa till om något går snett. Otroligt nog skedde inga större missöden. Torun upptäckte visserligen vid dagens slut att hon glömt lämna tillbaka två kreditkort och jag tog vid ett tillfälle, efter att ha missförstått frontlinern, en olovlig rast och lämnade kassan obevakad, men det är ju sånt som händer…Vi var i alla fall båda helt slut när vi satte oss i bilen och körde de 37 kilometerna hem. När vi kom hem gick vi och badade.
/Samuel
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen