I förra veckan drog jag som sagt på mig en förkylning. I sängen med böcker och tv samt jättegott ingefärs-, citron och myntate som Samuel serverade mig insåg jag fördelarna med att vara fast anställd. Man får ju lön fast man är sjuk! Kändes vuxet och bra.
Här i Tyskland är dock lagen så att arbetsgivaren har rätt att kräva sjukintyg redan från första sjukdomsdagen, och det gör självklart vårt kära IKEA. Snuvig och med yrsel fick jag traska iväg till läkarn här i byn så han kunde skriva ett fint litet intyg på att jag var förkyld. Denna byråkrati!! Vad jag behövde var en ”Arbeitsunfähigkeitsbescheinigung”. (Åh dessa långa tyska underbara ord!)
Läkarn var dock jättesöt och hade inte direkt överflöd av patienter så vi satt och pratade länge och väl om ditt och datt och sen sjukskrev han mig en hel vecka för säkerhets skull.
Efter tre dagars rekreation kände jag mig i morse kry igen och ringde jag min chef för att ärligt tala om att jag blivit frisk och alltså kunde komma tillbaka tidigare till jobbet än det stod på intyget. Men se det gick inte! Står det på pappret att jag är sjuk till på torsdag så måste jag också vara hemma till på torsdag. Därmed basta! (?)
Ja, så nu har jag alltså fyra dagars betald semester.
Samuel, den stackarn, åker pendeltåg till jobbet varje dag medan hans chaufför är ute och roar sig. Måste nog pyssla om honom lite.
/Torun
Abonnieren
Kommentare zum Post (Atom)
Keine Kommentare:
Kommentar veröffentlichen