München by night

Efter en andra arbetsdag där allt helt plötsligt gick riktigt bra i kassan och vi träffade en snäll lagerarbetare i personalmatsalen bestämde vi oss för att det var dags att utforska det Münchenska nattlivet. Eftersom man här har lite senare vanor än i Sverige började vi dock med att gå till sängs för en lång powernap.
Nyvakna skuttade vi sedan iväg i den mycket ljumma sommarnatten in mot stan och Muffatwerk, en klubb vi egentligen inte viste så mycket om förutom att de hade en snygg flyer.
Stället visade sig vara gemytligt med väldigt blandade åldrar 18 – 40 och vi fick såväl Sekt (tyskt bubbel) som tilltugg. Det kändes dock lite som att alla andra på nåt vis kände varann och att vi var lite udda, fast inte på ett negativt sett. När musiken tystnade, någon höll tal samt alla plötsligt började sjunga Happy Birthday blev vi dock lite fundersamma. Var hade vi egentligen hamnat? Det stod ju att de skulle spela reggae, och de spelade grymt bra musik, men reggae var det definitivt inte. När jag tittade jag mig omkring på dansgolvet insåg jag att nästan alla var män, homosexuella män.
Efter att ha läst banderollen som hängde på väggen förstod vi var vi hamnat.
Münchens homosexuellas kulturförening hade tjugoårsjubilumsfest.
Stämningen var på topp, dansgolvet levande med en grym DJ och tequilan var billig så vi såg ingen anledning att inte stanna kvar. Alla dansade med fantastisk glädje och kärlek och jag insåg vilken härlig frihet det var att slippa från Stockholms köttmarknadsdansgolv där lätt allt går över till att döma andra och själv kritiskt bli dömd. Här dansade alla fritt med varann utan att för den skull mena nåt mer. Ida, du måste komma hit och dansa med mig! Mitt ibland alla dansade två mer alla andra. Har sällan sett några dansat så, totalt inne i musiken och med ett sånt samspel. Den ena skulle kunna ha varit tvillingbror med Torulf, samma strama men väna drag, samma utstrålning. De var fantastiskt vackra.
Svettiga och på topp beslöt Samuel och jag oss att gå vidare till Kultfabrik, ett stort komplex med mängder av klubbar som Etta, dottern i vår familj, rekommenderat. Här var stämningen en helt annan och vi konstaterade att våra tankar om den tyska ungdomen inte bara var elaka fördomar samt att Etta och vi nog har lite olika smak. Området kändes ungefär som tivolit DOM i Hamburg fast nattetid och med annan åldersgrupp. Det fanns säkert 20 Klubbar men allt kändes lika sjabbigt, frityrstinkande, grällt utsmyckat och överbefolkat med smaklöst klädda tyskar a la nittiotal med fult tvättade utsvängda jeans och pastellfärgade trikåtröjor samt bar mage. Vi ansåg oss inte behöva göra nån närmare studie av klubbarna utan gick tillbaka till vårt homoparty. Där hade nya människor strömmat till och dansen levde.
Sista pendeltåget hade vi dock för länge sen missat.
Svettiga men glada satte jag mig med de två vackra dansarna, på uteserveringen i den varma sommarnatten och väntade in morgonen. De visade sig vara jättesöta och ödmjuka, inte alls snorkiga som jag haft viss rädsla för. Alltefter som tiden gick blev vi alltfler kring bordet och tillslut kom även Samuel ut, trött med lycklig.
Klockan fem skildes vi åt och vi gick tillsammans med Yo, en söt asiat i randig kofta vars flickvän pluggar svenska på Münchens universitet, till det första pendeltåget. De andra kom från Stuttgart och Nürnberg och åkte trötta hemåt i sin minibuss.
I morse fick jag e-mail från Raoul om att vi måste komma till Stuttgart, där han pluggar arkitektur, och titta på Bauhaushusen som finns där. Så vi får väl ta Ahlgren på utflykt snart.

Efter några timmars sömn åt vi härlig långfrukost. Det blev en lång diskussion om skolsystem med Thommy och Brigitte som redan kommit till lunchstadiet och lagade paella. Det tyska utbildningssystemet verkar helknäppt och mycket orättvist, men det kan jag ju gå närmare in på nån annan gång.
Jag sitter nu ute på altanen och skriver. Här har man nämligen datorplats med nätverksuttag även ute i trädgården (!).
Hör Samuels saxofonspel inifrån. Tror jag ska sova en stund.

/Torun