Aktzeichnen

Aktzeichnen. Ja, så heter Kroki på tyska. En dag i början av vår vistelse här när jag hade en av man mina ”man måste boka in hundra saker och hela tiden GÖRA något -dagar anmälde jag mig till en krokikurs. Samuel, som har lite mer filbunketemperament än jag har, mest skakade på huvudet. Denna helg var det så dags.
I en enorm ateljé mitt i stan träffades vi: En sjuttiårig gubbe, två femtiåriga damer, en snygg konststudent, också jag. I början var jag lite nervös över att alla skulle vara superproffsiga, jag skulle få pretantionsångest* och inte våga måla nåt alls men det visade sig rätt lugnt.
Allt man lärt sig från vår kära Bernt Uhno kom dock på ända. Min första kolstudie sågades snällt av vår helcoola konstnärinna till lärare. Den var korrekt rent proportionsmässigt men såg ut som en docka ansåg hon. För att skapa en levande människa skulle man inte mäta ut proportioner och sån skit som vi lärt oss i skolan. Istället skulle man: -utgå från magen och höfterna, kvinnans centrum, och utifrån denna sfäriska kropp sedan hänga på de andra kroppsdelarna. Ja, det var lite diffust sådär. Men det funkade!!! Andra dagen då vi hade en gravid modell och då gick allt lättare.
Att göra studier i akryl visade sig ruggans svårt eftersom jag målar förfärligt långsamt och kroki ska gå ganska snabbt. När jag stod där med färgkladdiga händer och penseln i högsta hugg insåg jag dock hur mycket jag har saknat att skapa något. I skolan fick vi ju hela tiden tid för skapande automatiskt men det är betydligt svårare att själv sätta sig ner och måla, bara sådär. Får försöka hitta nåt sätt så det blir av lite oftare.

/Torun