
I en enorm ateljé mitt i stan träffades vi: En sjuttiårig gubbe, två femtiåriga damer, en snygg konststudent, också jag. I början var jag lite nervös över att alla skulle vara superproffsiga, jag skulle få pretantionsångest* och inte våga måla nåt alls men det visade sig rätt lugnt.
Allt man lärt sig från vår kära Bernt Uhno kom dock på ända. Min första kolstudie sågades snällt av vår helcoola konstnärinna till lärare. Den var korrekt rent proportionsmässigt men såg ut som en docka ansåg hon. För att skapa en levande människa skulle man inte mäta ut proportioner och sån skit som vi lärt oss i skolan. Istället skulle man: -utgå från magen och höfterna, kvinnans

Att göra studier i akryl visade sig ruggans svårt eftersom jag målar förfärligt långsamt och kroki ska gå ganska snabbt. När jag stod där med färgkladdiga händer och penseln i högsta hugg insåg jag dock hur mycket jag har saknat att skapa något. I skolan fick vi ju hela tiden tid för skapande automatiskt men det är betydligt svårare att själv sätta sig ner och måla, bara sådär. Får försöka hitta nåt sätt så det blir av lite oftare.
/Torun
2 Kommentare:
vad fin målningen var!
Tack! Har aldrig MÅLAT kroki förut. Det var svårt, man måste måla så förbaskat snabbt, men kul!
/torun
Gabriel kom precis förbi och upplyste mig om att Kroki på frankiskt slang betyder trött. Han är så söt.
Kommentar veröffentlichen