Ett år i Tyskland

Idag har jag haft en underbar ensam stadsstrosardag och kommit till insikt om hur mycket staden betyder för mig. Att ströva runt bland butiker och små parker, upptäcka nya gator, studera alla människor, ständigt på väg, insupa stadspulsen är för mig viktigare än vad jag trott. Människorna lever så olika liv i staden och utanför, något som blivit tydligt för mig här i Tyskland.


I Eichenau, byn där vi bodde förut, fanns Etta, bara ett år äldre än vi, redan med fast jobb och pojkvän i sitt nyköpta hus och med seriösa giftastankar. Jag kände mig rätt malplacerad. Hennes vänner såg det lite som ett misslyckande att vara 19år och singel, utan tydligt utstakad livsväg, och trivas utmärkt med det.
Bland mina stadskumpaner är tankarna och livssituationen en helt annan. De förvånas inte över att jag och Samuel kan bo i samma rum trots att han har flickvän, de tittar inte på motorrally kl. 9 varje söndagmorgon och de läser inte tysklands svar på Allt i Hemmet.

I början förstod jag mig inte på tyskarna och Tyskland. Frågade jag mig ofta vad sjutton jag egentligen gör här och varför jag försöker lära mig tyska. Nu kommer de tvivlen inte alls ofta längre.
I ett land finns det alltid parallella sociala världar, där olika tankar och regler råder. I Tyskland bor 80milj. människor! Alltså finns det plats för rätt många, och totalt olika, parallellt existerande världar. Och nu har jag börjat hitta de världarna där jag trivs!

Något som jag ständigt förvånas över, och som verkligen gläder mig är tyskarnas totala avsaknad av högfärdighet och snobberi. Här finns inte samma kritiska dömande som jag ofta känner i Stockholm. Alla tyskar förvånas oerhört över att jag som svensk frivilligt har valt att komma till Tyskland. De tar emot en med öppna armar och gör allt för att man ska känna sig välkommen.
Jasmin och Sabine drar med mig på indierockkonserter, fikastunder, secondhandaffärsrundor och annat trevligt. Johannes, som jobbar på mitt favoritkafé Aroma, bjuder helt omotiverat in mig till sitt födelsedagskalas och Chris, som vi träffade en natt på en klubben Ampere, kommer snart från Nürnberg för att hälsa på oss.
Ja, tyskarnas öppenhet förvånar mig ständigt, gläder mig och gör att jag vill stanna här länge.
Förra veckan bestämde jag mig för att bo kvar i Tyskland ända till nästa sommar.
Samuel kommer bege sig hem i februari men istället kommer Laura, som denna vinter bor i Frankfurt, och jag att sammanstråla för att på vårterminen plugga tyska tillsammans. Kanske hos Frej i Innsbruck.



/Torun


Bilderna är från en underbar seconhandaffär jag fann på min promenad. Lotta, ifall du nu ska ha en kristallkrona i ditt framtida badrum är detta en bra butik.
Då kan du ju passa på att besöka oss samtidigt...