Idag fick jag äntligen tillfälle att plocka upp saxofonen, som en alltför lång tid legat och dammat i ett hörn här hemma. En av basarna i vår nyfunna kör visade sig nämligen vara en duktig jazzpianist vars karriär endast stoppats av hans dåliga rytmsinne. Denne Dietrich bjöd idag in mig till sin lya öster om stan och nu sitter jag här, utmattad men lycklig, efter en jamsession på flera timmar. Vi drog igenom jazzstandard efter jazzstandard och varvade med bossanova och blues. Dietrich sjöng och klinkade, jag ylade och bara njöt. Förhoppningsvis kommer det ges fler tillfällen till spelande, Dietrich åker tyvärr till Brasilien i november och kommer tillbaka först i januari så jag får under tiden försöka hitta någon annan att spela med.
Samuel
Abonnieren
Kommentare zum Post (Atom)
4 Kommentare:
Jag spelade senast igår med Niklas, och situationen var likartad; vi ylade och njöt. Bättre kan det knappast bli, eller hur? Jakob
Nej, det är helt sant. Det är verkligen något speciellt med att spela musik. Vi ses snart!
Samuel
hej brorsan! kul att allt går så bra! Ni har inte lust att ta er en sväng förbi berlin i helgen och gå på klubb med mig? Det vore iallafall fantastiskt roligt.. kram
Hej syster, ska du till Berlin, kul! Och roligt att höra från dig. Jobbar tyvärr hela lördagen. Men vi ses till jul åtminstone. Kramar Samuel
Kommentar veröffentlichen